Det finaste vi har - Holistic future

Det finaste vi har

Timmen är sen och deras andetag är det enda som hörs i rummet. Jag smyger nära, smyger tystare än en tiger på jakt. Men mitt uppsåt är betydligt mer kärvänligt. Jag har varit på resande fot i en vecka. En fantastisk resa på många sätt som jag ska skriva mer om i ett senare inlägg. Under en veckas tid har jag kapslat in min längtan efter mina barn, kapslat in den urkraft av kärlek som jag känner för dem. Kärleken kan lamslå mig ena stunden för att i nästa sekund locka fram den mest stridslystna varghonan i mig, situationen avgör. Locket i bröstet exploderar de få stegen jag tar från dörröppningen och fram till vår säng, de ligger nära varandra, beskyddar varandra även när de sover, och de lamslår mig med den kärlek de får mig att känna. Stannar upp. Betraktar. Jag har varit med och skapat de där liven. Hur är det möjligt att skapa något så vackert?

Jag smeker den lillas kind med näsan, så lätt att hon inte ska vakna, men tillräckligt nära för att känna hennes lukt. Den där lukten av livsglädje, mod och styrka i en liten kropp som kan få mig att slappna av i en handvändning. Pussar lätt näsan på den stora och får en liten rörelse till svar. Jag hoppas de luktar så där gott som bara de kan göra när de är 15 år också. När förälskelser, plugg och femtioelva klädombyten tar upp hela deras liv ska jag sitta där när de sover och beskydda dem så gott jag kan. Snusa dem på kinden och viska att jag älskar dem.

Pirates

Det kanske är naivt i någons ögon, självklart i någon annans. För mig är det i alla fall omöjligt att förstå de människor som skadar sina eller andras barn. Omöjligt att förstå hur man kan se sig själv i ögonen, men kanske är speglarna för evigt suddiga i dessa människors liv. Kanske är det därför grovt kriminella i fängelserna ger sig på dem som skadat barn. Begå rån, inbrott, mord och du är en brottsling på olika nivåer i den kriminella hierarkin, ge dig på ett barn och du är inget annat än en parasit. När det kommer till mobbing och utanförskap så lämnar jag det till ett annat inlägg, det kräver sin plats.

Det sorgliga är att antalet barn som far illa inte bara beror på våld och utanförskap, vi lever i en värld med extrem fattigdom på många håll. Gör det inte förbannat ont att se ett litet liv kämpa med de obefintliga krafter det har kvar för allt det som många andra barn kan ta förgivet? De ber inte om mycket, de ber om det som alla barn har rätt till, oavsett hudfärg, status, kön, nationalitet etc. De ber om rätten till kärlek, närhet och trygghet. Det finns inga men, det bara ska vara så. Hur kan vi blunda? Jag kan inte, varje cell av mig som älskar mina egna barn går till attack i ren frustration och förtvivlan. Jag har en dröm om att få ta med mig mina barn och volontär arbeta en dag där barnen behöver det som mest. Den resan kommer inte förbli en oupplevd dröm. Det kommer inte vara en lätt resa på något sätt, jag kan vända hem till min trygga tillvaro, det kan inte dem. Men där och då, i det nuet som väntar, ska jag ge av mitt allt och aldrig kräva något tillbaka. I det nuet ska jag släppa lös min urkraft av kärlek till mina egna barn och låta den löpa som en epidemi bland de vackra barnen långt där borta.

Dansa för varenda unge! är ett eget projekt jag skapade och drev tidigare år och var ett resultat av Humorgalan jag såg för ungefär två år sedan. Med en nyfödd bebis i famnen och en lite större sötskrutt sovandes i soffan bredvid mig, bestämde jag mig för att inte ”bara” vara världsförälder utan att jag ville göra något mer. Jag kanske inte kan förändra en hel värld, men jag kan göra skillnad. Så i vår föll tid och möjligheter på plats och min tanke med hela eventet var att skapa en dag med olika dansklasser, där deltagarna genom skratt och glädje bidrog till att några fler barn får möta en ljusare morgondag. Det viktigaste var att inte ett enda öre gick till något annat än dessa barn. Med hjälp av fantastiska instruktörskollegor, den bästa mannen i mitt liv, givmilda sponsorer och härliga deltagare som ville dansa och samtidigt bidra med en peng drog vi ihop nästan 12 000:-. Det var den finaste känslan på länge när jag såg pengarna låsas för betalning till Unicefs PG-konto. Det var inte sista gången.

Om du vill göra skillnad, så gå in på www.unicef.se och bli världsförälder. Om du redan är det, varför inte köpa några vätskeersättningar, vaccinationer eller dylikt i morsdagspresent? Om jag får en morsdagspresent så hoppas jag att det är teckningar från mina tjejer och ett kort som säger att några andra barn får chansen att leva i nuet. Chansen att få vara barn.

Barnen är vår framtid. Barnen är det finaste vi har.

Dela inlägget

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Lämna ett svar