Har det hänt någon gång i livet att du har behövt städa din garderob med kläder? Att det (helt oklart naturligtvis) blivit väldigt stökigt där inne? Att du liksom raffsar runt i blindo? Ett plagg in, ett plagg ut fungerar dåligt och matchningen på kläder blir sämre då du mer sällan hittar det du verkligen vill ha på dig. Om du för en stund skulle ta och fundera på ditt inre som en garderob, när checkade du då senast av den? Vet du om den är hyfsat välstädad och inger lugn eller är det ett rent kaos när du öppnar? Och framför allt, vågar du öppna?
När du öppnar din inre garderobsdörr, är det som att du behöver stänga fort för att annars översköljs du av kläder du sparat i massa år? Tryckt in, pressat in i varje vrå och sedan inte orkat ta tiden till att rensa och städa ur. Är du rädd för att ett plagg du vill ska passa inte gör det och något plagg du verkligen älskat inte längre är din favorit? Eller tar du dig inte tiden att titta efter, tänker att den städar väl sig själv. Förhoppningsvis tar du dig den tiden och din garderob är en lugn och harmonisk plats som överensstämmer med dig själv.
Om du inte har rensat den då. Hur skulle det vara om du såg på de tankar du har som olika plagg i garderoben. Rensa bort plagg, alltså tankar och dina valda sanningar, som tar dig mer bakåt än framåt, längre från nuet och kanske rent av skadar dig. Plagg som inte längre eller aldrig har passat in i just din garderob. Kläder du hängt in där för att du tänkt och tänker att du borde ha dem eftersom många andra har det. Utan att reflektera över om det är din egen vilja eller någon annans.
Så vad kan det finnas att rensa ut då?
Strumporna med hål i, sköna visserligen, men nu med ett tunt nätmönster under trampdynan och ett hål i sömmen vid lilltån som vittnar om att det är dags att gå vidare till ett par nya. Trött och slitet behöver bytas ut mot något som är mer helt och kraftfullt.
Den där push-up BH:n (om du någonsin burit en sådan) som numera är för stor så den ändå inte gör någon nytta. Möjligen ger dig den en insikt om att kroppen inte längre är som den var. Inget bättre eller sämre i det, bara ett konstaterande. Men vad ska du göra med den? Eller att den har blivit för liten och upplevelsen istället blir att tuttarna trycks upp mot halsen så att du inte kan andas. Kan vara en intressant upplevelse, fast kanske inte mer än en gång.
Underkläder …ja de där ”extra fina” underkläderna som ger dig rysningar bara av tanken att behöva ta på dig. Skav i röven lika med ”date night”. För vem spar du dem då i garderoben? Är det för ditt välmående eller till vad du tror kan bli någon annans bättre upplevelse, på din bekostnad. Vad är dina egna sanningar? Vad är dina egna värderingar och åsikter, och vad är någon annans som har smugit sig in och tagit plats i din garderob? Stå upp för dig själv och den du är och vill vara.
Eller kanske rensa bort den där stora byxan som behöver dras åt med snart två skärp för att sitta uppe. Du har liksom gått vidare, det är inte längre du. De passade förut men inte längre, så varför behålla dem när de inte längre tillför det du vill. Du försöker anpassa dig till byxorna i stället för tvärtom.
Och så har vi den där klänningen som hänger så fint där inne, ser så vacker ut vid första ögonkastet. Svårt att ta ögonen ifrån och heeeelt omöjlig att andas i när du väl krånglat dig i den. Kroppen blir skev av att den trycker in där du vill ha utrymme och korvar sig när du försöker rätta till den. Du ser rätt kissnödig ut när du rör dig framåt, då änden på klänningen inte erbjuder mer svängutrymme. Du hänger tillbaka den på galgen och in i garderoben igen. ”Kanske passar den nästa gång”, tänker du. Istället för att ta tjuren vid hornen, skänka bort den eller åtminstone lämna in den och be att få justera den så att den passar just dig. Allt är möjligt att justera, om du tillåter det.
Sen har vi den klassiska skjortan. Snygga välpolerade knappar och ett mjukt tunt tyg med ett diskret mönster. Skulle passa vem som helst, om en gillar att få blodstopp i händerna från knapparna nere i skjortärmsänden som råkar vara felsydda. För att inte tala om att expediten bestämt hävdade att den satt så bra över midjan och bröstet. Men icke, det är en nära-döden-upplevelse varje gång du tar på den. Alldeles för tajt och ett tyg som på utsidan är vackert men som inte andas för fem öre. Likt förbannat hänger den kvar. Kanske dags att slänga ut den och slippa få flashbacks till en ångestattack varje gång du råkar hitta på den i garderoben.
Korsetten, som inköptes vid ett svagt tillfälle för att försöka pressa ihop kroppen till det där förbannade idealet som någon nisse kom på, och som alla helst ska följa. Drivkraften i tidningar, modeindustrin, dagligvaruhandel etc som fortsätter driva oss mot att utsidan är viktigare än insidan. Har du tänkt på hur det skulle vara om det idealet såg helt annorlunda ut? Vems sanning är det att idealet är det som annonseras ut? Om det inte är din sanning, varför följa den? Kanske behöver korsetten brinna på majbrasan.
Se om du kan ta en stund eller två för dig själv och betrakta din inre garderob. Allt är inte lätt att sortera bort, men kanske kostar det mer att låta det vara kvar. Det blir trångt och mindre plats för det du verkligen vill ska få utrymme. Se till att skapa din egen unika garderob, där alla plagg enligt dig sitter som ett smäck. Dina kläder (tankar) ÄR inte du. Du är du och liksom allt från celler inom oss till världen runt omkring oss är också tankar ständigt förnyande och föränderliga, så varför skulle din inre garderob inte få hänga med på resan?
Om du vill men det känns för svårt eller du inte vet hur, be om lite hjälp på vägen. <3
Kram <3
